Tja, den var ju inte i närheten av lika dålig som Batman, åtminstone. Jag hade faktiskt väntat mig att bli arg och provocerad, men det blev jag inte - mest uttråkad. Det förekommer mindre spoilers, så om du inte har sett filmen och tänker göra det - läs inte mer.
Kort om handlingen: den var ointressant, medioker och ganska spretig, och försökte vara mer invecklad än den klarade av. Jag kan tycka att en film som är såpass ambitiös att den försöker presentera alternativ till all världens religioner OCH evolutionsläran borde nysta lite mer i just dessa ämnen och inte bara vifta förbi dem i tre repliker. Är tanken att vi bara ska sitta och köpa det här, nicka och säga "aha, aha"?
Utöver det var filmen två timmar lång, men jag lyckades ändå inte utveckla någon relation till någon karaktär, utom möjligen David, Fassbenders karaktär. Jag var för övrigt tvungen att googla för att kolla upp vad han hette i filmen eftersom jag inte mindes namnet på en enda karaktär tio minuter efter att jag har tittat klart. Om det inte är ett dåligt betyg för hur minnesvärda karaktärerna är så vet jag inte vad som är det.
Fassbender är ofta enastående skicklig och även i Prometheus gjorde han en minnesvärd roll. Det är också det enda positiva jag tänker säga om filmen. Alla övriga karaktärer är förglömliga och slätstrukna, i stort sett blanka papper. Jag skiter fullständigt i om någon dör, om någon blir impregnerad med en rymd-ål eller om en hjältemodig kapten kraschar rakt in i ett taskigt rymdskepp tillsammans med några i besättningen - om jag inte har fått lära känna de här människorna.
Visst, Noomi Rapaces karaktär, vad fan hon nu kan ha hetat, fick vi lära känna någorlunda. Vi fick t ex veta att hon har en kille som hon gillar och att hon inte kan bli gravid - vilket hon tycker är rätt osoft. Hennes tårar och den smäktande musiken gör att vi på fem sekunder får lära oss allt vi behöver för att känna medlidande och bry oss. Synd bara att hon är en sådan gräsligt usel skådespelerska, så det är svårt att ta någonting hon gör på allvar. Den enda karaktären med någon som helst karaktärsutveckling i filmen avskydde jag alltså.
Vad var det som gjorde att ingen insåg hur mycket sämre filmen skulle bli av hennes prestation? Jag kunde räkna ut det så fort jag läste hennes namn t ex.
För mig handlar film om att jag ska börja bry mig. Bry mig om handlingen, om hur det ska gå, vad karaktärerna har för sig och hur det utvecklar sig för dem. Om jag inte lär känna karaktärerna i filmen eller upplever dem som minnesvärda så finns det inte mycket kvar att hämta.
En spännande, tänkvärd och engagerande story? Häftiga monster? Dödsscener?
Tja, några dödsscener fanns det ju. Dessvärre kände jag att de flesta som dog förtjänade det, eftersom de hade utsatt sig för onödig fara och handlat ovanligt korkat och oförsiktigt. Varför skulle man ens skicka såna totalt efterblivna nollor på ett viktigt uppdrag? Borde inte framtidens forskare vara mycket smartare än dagens forskare, i stället för douchebags? Nästan varje beslut som tas i filmen går att ifrågasätta, inte minst varför man skulle gå vilse och sedan säga typ "hello little fellow!" till den första främmande organismen man träffar på en främmande planet. Särskilt en planet där man vet att det har förekommit en hel del dödande. Precis efter att man har oroat sig för typ, främmande organismer som ger utslag på någon jävla radar.
Det är när huvudet fylls av sådana funderingar i stället för att jag lutar mig tillbaka och häpnar över allt häftigt i en film som jag tappar intresset. Men visst, jämfört med Batman: The Dark Knight Rises, så var Prometheus ett fantastiskt mästerverk utan en enda död sekund, intelligent, engagerande och välgjord.
