Dredd 3D

För något halvår sedan blev jag varse att det skulle komma en ny film om Judge Dredd. Jag hade egentligen ingen direkt relation till serietidningen och jag hade inte sett rullen från 1995 med Stallone, men jag var väl bekant med konceptet.

Rutinmässigt avfärdade jag den kommande filmen eftersom:

- Det är en film
- Den är gjord 2012
- Det är en actionfilm
- Det är en film som baseras på en serietidning

Vad skulle kunna lyckas liksom? Men, när filmens släppdatum började närma sig blev jag ändå lite måttligt intresserad och såg till min förvåning att recensionerna var helt okej. Nu brukar jag aldrig någonsin lita på recensioner eftersom recensenterna inte är jag själv, men det kan ändå ge en fingervisning. Särskilt om man läser vad de har att klaga på.

Jag läste ord som "våld" och "humorlöst" och kände en gnista av hopp tändas inom mig. Sen läste jag ord som "3D" och fick lite högre blodtryck. Nå, till slut kom jag överens med mig själv och några vänner att vi skulle se filmen på bio.

Vi vältrade oss iväg till Filmstaden Sergel salong 2 och jag plockade motvilligt på mig 3D-brillorna. Det var samma sak som vanligt. Jag har sett filmer i 3D två gånger tidigare, och den första gången var.. jag vill knappt erkänna det.. Avatar.

Om jag hade trott på Gud, vilket jag naturligtvis inte gör, hade jag kanske föreställt mig att jag skulle få svara för mina synder efter döden. Då hade den översta posten på listan solklart varit "betalat pengar för att se jordens sämsta film och bidragit till att göra filmvärlden lite lite sämre genom att fylla fickorna på James Cameron, en man som inte har gjort en bra film sen Terminator 2." Nå, istället syndar jag på som om det inte fanns någon morgondag.

Där väcktes mitt hat mot 3D-film, något som borde ha begravts på 50-talet. Det kan mycket väl vara så att det bara är mina ögon och min hjärna som är undermåliga och inte kan tillgodogöra sig den häftiga upplevelsen, men jag har otroligt svårt att fokusera. Hur fan ska man kunna titta på förgrunden, bakgrunden OCH texten samtidigt? Så fort jag fokuserar på något blir resten suddigt och sen ska ögonen vänja sig vid något nytt och så får jag ont i ögonen, och senare huvudet.

Dessutom tar effekten bort fokus både från handlingen och kameraarbetet. Jag tycker att det är så jävla respektlöst, som att ge kameramannen en fet pungspark och säga "fuck you ditt jävla arsel, ditt jobb är överskattat!" Eller, om det är en kamerakvinna, sparka henne hårt på tjejpungen eller vad nu tjejer har där.

Kameravinklar, skärpedjup och olika njutbara tekniker går helt förlorade i mina ögon när jag distraheras av den förbannade 3D-effekten. Nå, nog sagt om detta, det är faktiskt det enda jag ska klaga på i det här inlägget, tro det eller ej.

Att Dredd endast visas i 3D är otroligt synd, men utöver det så var filmen långt över förväntan. Riktigt bra och cool, faktiskt! Storyn var befriande simpel, utan en massa invecklade konflikter och konspirationer eller annat trams. Hellre en välgjord och enkel historia än en invecklad historia som snubblar över sig själv och inte levererar något annat än plotholes, menar jag (Inception).

Framför allt bjöd filmen på extremt mycket våld. Snyggt våld, vansinnigt mycket blod. Tioåringen i mig vaknade till liv och jag fick en känsla av hur det var att se barnförbjudna filmer som barn. Några saker som gjorde filmen ännu bättre var alla saker som INTE förekom i den:

- Ingen humor. Inga fjantiga one-liners, ingen comic relief, ingen rolig bikaraktär
- Inga jävla ungar
- Ingen jävla kärlekshistoria

Tänk, att det kan vara så lätt? Jag tänker mig ofta att dagens actionfilmer borde vara extremt bra. Jag älskade 80-talets action och vissa filmer i början av 90-talet. Det mesta med Arnold är guld, och inte minst Terminator samt Terminator 2, som inte bara är världens bästa actionfilmer utan även två av mina favoritfilmer någonsin.

Med dagens teknik och budget borde det vara lätt att göra fantastiska och hisnande filmer med skön action, men i stället blir det oftast totalt hjärndöd action för white trash. Det är synd.

Det Enda Ansiktsuttrycket™

Det kanske skulle gå att argumentera mot att Judge Dredd har ett enda ansiktsuttryck i hela filmen, men det är absolut ingen nackdel. Han ska vara tuff och hård, och dessutom täcks 75% av hans ansikte av en hjälm så han kan endast spela med munnen. Karl Urban gör jobbet strålande och jag hoppas innerligt att vi får se flera uppföljare, det här var riktigt ljuvligt. 

Jag ger filmen 4/5 kroppar som har krossats mot asfalten.